Ett HoPPFuLLT NYtt ÅR!!

Snart är det två år sedan vi började hoppas på att få en liten, allteftersom tiden går känns tanken att någon dag kunna bli förälder ganska långt borta. Samtidigt så känns det ibland väldigt nära, och förhoppningsvis behöver vi inte vänta flera år till. Cystan i min ena äggstock är borttagen och ärren är snart helt läkta, vi har båda gått ner några kilon och därmed ökat chanserna för att lyckas med provrörsbefruktning. Vi fortsätter kämpa med vikten och vill gå ner mera. Vår doktor här i Värnamo vill vänta ett par månader till och se om min kropp lyckas komma igång på egen hand efter operationen, hittills inga tecken på detta tyvärr men vi håller tummarna. Vore ju så skönt att slippa göra provrör, men det blir det till våren om inte kroppen börja fungera normalt. Som jag bloggat om tidigare så mår man väldigt mycket upp och ner när det gäller barnlöshet. Ena stunden känns det hopplöst och andra stunden helt okej. Jag har turen att ha världens bästa sambo, han stöttar mig alltid och jag hoppas att jag gör detsamma. Utan varandra hade vi aldrig orkat så här långt och jag är helt övertygad om att detta gör oss starkare, vi har blivit den här erfarenheten och resan rikare, tillsammans. Den som inte gått igenom barnlöshet kan inte förstå hur det är men man kan som vän välja antingen om man redan tror sig veta hur allting är kring detta ämne och få en att må ännu sämre genom att ge "goda" råd eller så kan man stötta. Tro mig, det finns båda sorter i vår närhet. Ett stöttande exempel var när vi fick ett julkort innan jul av goa vänner från Västergötland där det stod "nästa år är ert"! och vi hoppas och tror att det verkligen är så att 2010 är vårt år :)

Jag har koll på Matte!

Idag följer jag varje steg hon tar, jag märker att hon inte är riktigt pigg. Jag gör också som hon säger så hon slipper tjata på mig :) Matte säger att hon mår bättre idag, inte lika ont i magen som igår även om det fortfarande är ömt och svullet. Vi har tagit det i lite lagom fart idag, smågrejat lite och vilat. Just nu städar husse och om en stund ska vi till Mattes familj på kvällsmat. Tjingeling! /Leia

Dimma

Så var äntligen operationen avklarad och jag fick komma hem idag som tur var. Efter operationen var jag yr och mådde lite illa. Fick stanna kvar till kl 15.30 (kom in till operationssalen vid 11). Det har varit en jobbig dag och i eftermiddag har jag sovit en stund. Magen gör ont och jag kan inte böja mig ner och plocka upp saker från golvet, får inte heller lyfta för tungt men det blir nog bättre om några dagar hoppas jag. Veckan som kommer är avsedd för vila och det är välbehövligt tror jag. Tack till alla goa som har tänkt på mig, skickat sms och lämnat kommentarer i bloggen! Mamma kom förbi i eftermiddag med en bukett med blommor från familjen, blev så glad och genast piggare :) Många kramar Maria

Berg-och dalbana

Upp och ner, upp och ner. Det är ofta så jag mår och känner med vår barnlöshet. Ena dagen är man så ledsen och uppgiven, det känns som om vi aldrig kommer att få bli föräldrar, aldrig någonsin. Andra dagen känns det rätt okej att vänta och man har energi. Sista veckorna har det varit mycket upp, ja, egentligen hela hösten trots tråkiga besked om cystan i äggstocken och att vi måste vänta med provrörsbefruktningen. Vi försöker ha fullt upp för det mesta och vi peppar varandra till att ta tag i saker och då höjs självförtroendet och man får mer energi. Det fysiska välmåendet gör nog också sitt, jag har gått ner 5 kg sen 23 september och Mattias har gått ner hela 8! Mycket promenader har det blivit och bättre mat, vi känner oss piggare och fräschare. Jag hoppas vi får vara kvar i uppförsbacken ett bra tag till och njuta av att må bra och ha det bra tillsammans. I helgen ska vi i alla fall må toppen, det blir stoooor fest för Mattias pappa och Mattias moster som båda fyller 50 år. Mycket jobb blir det i dagarna 3 (före, under och efter festen) och vi räknar inte med någon vila men det är det helt klart värt. Vi ska ha vansinnigt roligt och köra järnet ;-)

Bild: 1) Google 2) Kreativ insikt

Ge mig energi!!

Igår på morgonen var jag återigen påKvinnokliniken för kontroll av cystan i min äggstock. Jag gick av nattpasset på jobbet kl 7 och fick inte tid förrän 9. Duschade och åt frukost mellan men tiden gick så långsamt och i vanliga fall är det precis att man klarar av att vara vaken till kl 8. När doktorn gjorde undersökningen kunde hon se att cystan tyvärr var kvar men den hade inte växt något. Så nu har de planerat in mig på titthålsoperation för att ta bort den lilla cystan den 8 december. Jag fick ta en del blodprover, blodtryck, doktorn lyssnade på hjärtat och lungorna. Efter det fick jag operationsinformation av en barnmorska. Klockan var 10.45 när jag var i säng hemma, så trött att jag höll på att svimma. Dessutom var det ju inte precis några goda nyheter man fick i Värnamo. Samtidigt som de gör titthålsoperationen går de in i båda äggstockarna och "sticker hål" på äggblåsorna som finns där och som envisas med att inte utvecklas hos mig pga min PCO. Efter de gjort det får vi avvakta några månader för chansen finns när de punkterat äggblåsorna att ägglossning och egen menscykel (som jag inte har någon egen) kan komma igång och man då kan bli gravid på det viset. Det vore ju det bästa att slippa IVF-svängen! Men vi är beredda på det mesta nu. Vi har bestämt oss för att orka och klara detta, vi är starka tillsammans och våra familjer och vänner är sånt otroligt stort stöd, utan er hade det varit ännu jobbigare!!! Efter titthåsoperationen är jag sjukskriven en vecka och ska egentligen bara vila, får inte lyfta någon tungt eller anstränga mig. Jag är en person som har väldigt svårt för att sitta still så detta blir en utmaning för mig! Idag är jag ledig, och planen är att greja lite här hemma och i eftermiddag när Mattias slutat jobbet blir det långpromenad!

Är det inte lite knasigt...

...att man kan längta efter så konstiga saker som att må illa på morgonen, känna sig som en flodhäst, ha ett humör som växlar tusen gånger om dagen, ha halsbränna, ha svullna ben och ha svårt att sova på rygg för att magen är för stor? Jag längtar efter detta ganska ofta och den dagen det växer en liten bebis i mig så kommer jag att stå ut med allt och inte klaga på något! Eller ja, ska försöka i alla fall... :) På måndag är det återigen dags för kontroll på KK-mottagningen och kolla om cystan är borta. Är den inte det tar de bort den förhoppningsvis snart med titthålsoperation. Skulle den ha försvunnit hoppas jag att vi kan sätta igång med behandlingen så fort som möjligt efter jul. Tycker vi har väntat läääänge nu. För de flesta är leveranstiden för barn ungefär ett år, vi närmar oss två nu och då är inte bebisen ens tillverkad ännu. Ser fram emot en skön helg med min lilla familj, tur att ni finns!

Ingen rolig vecka men nu tar vi nya tag!

Idag är det inge vidare, eller sen i söndags egentligen. Tredje dagen med feber nu, hade bestämt mig för att vara frisk idag eftersom jag egentligen skulle jobbat inatt men det gick inte. Hoppas på att kunna jobba imorgon natt i alla fall! I måndags var jag på kontroll på KK för min cysta i äggstocken. Om den var försvunnen skulle vi ju köra igång IVF-behandlingen nu på lördag men den var fortfarande kvar tyvärr. Så nu ville KK att vi skulle vänta en menscykel till och förhoppningsvis har den försvunnit efter det, om den inte är borta då får de ta bort den med titthålsoperation.... känns som ett ganska surt bakslag för vår del då vi hoppades att vi skulle varit igång med behandlingen snart men nu blir det förmodligen ingenting innan jul så det är bara att hoppas att tiden går fort nu!! Vi är tyvärr ganska vana vid att bli besvikna vid det här laget, ett antal gånger förra året fick vi tråkiga besked. Vi har sett till att boka in lite roliga saker i november, december och januari för att ha lite att se fram emot, bland annat ett par fester, hundutsällning i Göteborg och lite biokvällar. Man måste leva under barnlöshetstiden också för att inte gräva ner sig totalt även om det är skitjobbigt ibland. "Nya tag och en dag i taget" som sambon säger. Tur att du finns, älskar dig!!

Första besöket

Igår var vi då äntligen uppe i Linköping på första besöket. Vi var där på förmiddagen och hela besöket gick väldigt fort, nästan lite löpandeband-principen men det får man ju räkna med, det är ju en del som ska behandlas. Vår doktor gick igenom lite olika behandlingsmetoder, finns en lång och en kort och eftersom jag har PCO-S så rekommenderade hon oss den långa metoden som innebär nedreglering innan äggstockarna stimuleras för att producera ägg. De gjorde ultraljud på mig och hittade tyvärr en liten cysta (ca 1,4 x 1,7 mm) på höger äggstock. Den har kommit dit sen maj då jag sist gjorde ultraljud och försvinner förmodligen när jag får mens men om den inte gör det så får de kolla upp den vidare. Om nu cystan försvinner så kan vi köra igång med IVF-behandlingen om ca en månad. Är så glad att det blev så snabbt i alla fall och att vi inte behövde vänta flera månader som man ibland kan få göra :) Doktorn sa också att det inte är fel om vi går ner några kilon var så nu är det långpromenader och mindre mat som gäller, vi försöker peppa varandra så gott vi kan! Idag åkte vi till Mantorp för race men jag åker hem redan imorgon för på lördag ska jag till Kiviks Äppelmarknad med ett par goa arbetskamrater! Har många år velat åka på detta men det har aldrig blivit av men nu äntligen! På söndag blir det barndop för Mattias kusinbarn i Eksjö, ska bli så mysigt! Ha en hääärlig helg!!

Var nöjd med allt som livet ger

"och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär....." Stod och nynnade på sången från "Djungelboken" innan idag när jag målade på garaget och visst är det så vi gjort under hela den här ofrivilligt-barnlösperioden, försökt att leva så bra som möjligt och leva i nuet. För hur skulle det vara om det visar sig efter några års försök (hittills 1½) att vi faktiskt inte kan få biologiska barn tillsammans och då missat dessa år och bara fokuserat på barnlösheten? Att vi är positiva och hittar på roliga saker tillsammans och med andra betyder inte att vi inte tycker att detta är vansinnigt jobbigt, det händer att vi har dagar som vi inte orkar vissa saker och bara vill gråta med varandra och det finns dagar då allt känns hopplöst och man är väldigt uppgiven även om man inte visar det utåt alla gånger. Detta är vår stora sorg och det finns inte energi att alltid vara uppåt, det är en omöjlighet. Men när vi sedan deppat tillsammans en stund gör vi som Mowgli och Baloo, tänker på vad vi har här och nu och är nöjda med det, mer än nöjda! Våra familjer och nära vänner har hittills varit väldigt stöttande och positiva och förstår att ofrivillig barnlöshet inte är något som försvinner av sig självt fast man är avslappnad! Ett stort tack till er så långt, och vi hoppas att ni fortsätter följa med på vår IVF-resa som på onsdag tar sin början i Linköping!

23 september

Plötsligt har det blivit verklighet att vi ska göra provrörsbefruktning. 23 september äger första besöket rum på RMC i Linköping. Vi hoppas på det bästa men vet också att det kan gå åt skogen.

Provrörsbefruktning -IVF

Är det jag och Mattias kommer att genomgå i höst, vårt nästa steg mot barn. Sista behandlingen med hormonsprutor funkade inte heller så nu blir det alltså provrörsbefruktning, IVF i höst. Vi är både besvikna och lättade för detta. Besvikna för att min kropp inte funkar som den ska och lättade över att vi för första gången får göra ett riktigt försök. För er som är intresserade följer här lite information om Provrörsbefruktning, hämtad från fertilitetsguiden:

IVF-behandlingen består i grova drag av följande faser:

Stimulering av äggstockarna Vid IVF-behandling krävs flera ägg för att chansen att bli gravid ska bli så stor som möjligt. Äggstockarna stimuleras med hjälp av mediciner för att flera ägg ska mogna.

Uppsugning av ägg (punktion)När äggen är mogna tas de ut ur kroppen. Det sker i regel med en punktion via slidan.

Befruktning När äggen tagits ut ur äggstockarna, förs de samman med spermierna i IVF-laboratoriet för att befrukta ägget.

Återföring av befruktat ägg i livmodern (embryotransfer)Efter två till fem dagar efter punktionen sätts ett eller högst två av de befruktade äggen tillbaka i livmodern.

ResultatetEfter två till tre veckor vet du om behandlingen har lyckats eller ej.

April april...

Idag den första april 2009 är det drygt ett år sedan jag och Mattias bestämde oss för att försöka få barn. Vi visste redan från början att det skulle bli svårt då min kropp inte fungerar helt normalt, jag har fina ägg men de lossnar inte av sig själv, något som kallas "PCO-S". I höstas gick vi utredning och de kollade upp oss båda två med prover och andra underöskningar. Efter detta fick jag knapra hormontabletter i 4 månader, tyvärr utan resultat. På fredag blir det därför dags att gå vidare med en annan form av behandling, jag ska ge mig själv sprutor i magen och då lossnar förhoppningsvis äggen. Vi ska försöka 2 månader med den här behandlingen och funkar det inte får vi göra provrörsbefruktning i höst. Det har varit en känslomässig berg-och dalbana senaste året och i början höll vi allt detta för oss själva men nu vet de flesta av våra nära och kära om vårt problem och det känns så skönt, man slipper frågor som "och när ska ni skaffa barn". Däremot inte sagt att man inte ska prata om det, det är nästan ännu värre; att undvika frågan till någon som man vet har svårt. Nej, gärna barnprat och stöd i väntan på vårt mirakel :-)