"och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär....." Stod och nynnade på sången från "Djungelboken" innan idag när jag målade på garaget och visst är det så vi gjort under hela den här ofrivilligt-barnlösperioden, försökt att leva så bra som möjligt och leva i nuet. För hur skulle det vara om det visar sig efter några års försök (hittills 1½) att vi faktiskt inte kan få biologiska barn tillsammans och då missat dessa år och bara fokuserat på barnlösheten? Att vi är positiva och hittar på roliga saker tillsammans och med andra betyder inte att vi inte tycker att detta är vansinnigt jobbigt, det händer att vi har dagar som vi inte orkar vissa saker och bara vill gråta med varandra och det finns dagar då allt känns hopplöst och man är väldigt uppgiven även om man inte visar det utåt alla gånger. Detta är vår stora sorg och det finns inte energi att alltid vara uppåt, det är en omöjlighet. Men när vi sedan deppat tillsammans en stund gör vi som Mowgli och Baloo, tänker på vad vi har här och nu och är nöjda med det, mer än nöjda! Våra familjer och nära vänner har hittills varit väldigt stöttande och positiva och förstår att ofrivillig barnlöshet inte är något som försvinner av sig självt fast man är avslappnad! Ett stort tack till er så långt, och vi hoppas att ni fortsätter följa med på vår IVF-resa som på onsdag tar sin början i Linköping!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar