Imorgon startar klimakterieresan och om ca 4 veckor är det dags att plocka ut nya ägg som tillsammans med Mattias småkillar förhoppningsvis ska bli finfina embryon och en liten bebis till hösten. Jag vill inte gå igenom det här igen men samtidigt vill jag verkligen. Helst av allt vill jag att min kropp ska fungera normalt så vi hade sluppit det här men det gör den inte. Vår syn på barnverkstad kommer för alltid att vara förändrad, det gulliga har liksom suddats ut och ibland får vi nästan stanna upp och tänka efter vad det är vi kämpar för i all förtvivlan. Ibland är det lätt att målet kommer i bakgrunden när ens tillvaro under 6-8 veckors tid upptas av att man ska ta olika hormonpreparat var 8:e timme och mellan behandlingarna besvikelse och sorg. Det är föräldraskapet vi kämpar för, att en gång få uppleva det där fantastiska att bli föräldrar tillsamans. Oj vad vi kan längta ibland, något alldeles otroligt. Vi kommer på oss själva med att stå o prata om hur det kommer vara om några år, ni vet då vi har 2 barn på övervåningen som leker rövare...
Imorgon startar resan igen och vi är mer laddade än någonsin samtidigt som det känns som om vi knappt vågar hoppas, ju mer vi hoppas desto mer besvikna blir vi om det inte funkar den här gången heller....Vi hoppas så att det är våran tur nu (samt alla andra IVF-kämpares!!).
Håll tummarna, uppdatering kommer :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar