Uppehåll

Jösses som det regnade igår! Kom runt 60 mm och Ölandsbron fick till slut stängas av för att det blåste för mycket. Ute var det riktigt ruggigt och vi gjorde inte så mycket mer utomhus än att gå behovsrundorna med vovvarna och för vår egen del då. Tittade på "Törnfåglarna" igår, mina föräldrar har sedan jag var yngre pratat om att jag en dag måste se den och när jag hittade den i Ullared för 39 kr så tänkte jag att den kunde passa en regnig dag i husvagnen :) Tur att det blev en regnig dag, en väldigt sevärd låååångfilm!

Idag har det varit uppehåll så vi har varit på utflykt norrut, besökt bland annat Byxelkrok där det var marknad och jättemycket folk. Åt lite mat och kikade lite, handlade lite. Ikväll tog vi en cykeltur i närområdet och låg en stund i sanden vid havet och tittade på barnen som flög drake och badade i vågorna. Om ett par år vore det underbart att få åka till den här familjecampingen som just familj. Man blir ständigt påmind om barnlängtan på ett sånt här ställe, men på ett bra sätt, en positiv och pirrig längtan kändes det som idag :)

Nu har mannen tänt grillen så det är väl dags att jag lyfter på mig och gör tillbehören. Äta lite gott, sen en kvällspromenad med damerna... Lady rymde förresten idag, helt plötsligt fick jag se henne utanför husvagnen. Ropade då på henne vid öppningen till tältet eftersom hon bara var ett par meter ifrån mig. Tror ni att hon kom till mig den vägen? Nej då, hon sprang runt husvagnen igen, under och tillbaka in i rymningsvägen. Så bra Lady att du visade var du smet ut, då kan vi ju säkra där ;-) 

Ett hjärta till alla er...

.... som tänker på oss, peppar oss, skickar fina sms och kommentarer, ger utrymme för att prata, skänker oss varma kramar och som finns där för oss! Ni är guld värda och utan er hade vi aldrig orkat så långt som vi har gjort. En klok kvinna sa i sin kommentar i mitt förra inlägg att "ingen borde behöva gå igenom det här" och det är verkligen sant, det är ingenting man önskar någon men har man stöd omkring sig så är allting lättare att bära. 

Tänk att det snart är semester, 2 nätter kvar att jobba och sen väntar 5 goa veckor med lugn och ro och en normal dygnsrytm, det vill säga vara vaken på dagen och sova på natten :) Hoppas ni alla har en riktigt skööööön sommar! Återigen tack :)

Längtan

Vissa dagar blir längtan extra stor. Två kompispar till oss fick barn igår och tänk, nu har de sina små liv hos sig, nu är de föräldrar. Undrar hur det känns det där att genomgå en graviditet, se magen växa i 9 månader, genomgå en förlossning och sen få uppleva föräldraskapet tillsammans. Vi är så glada för våra vänners skull att allt har gått bra, samtidigt blir dagar som dessa extra känslosamma och längtan blir så stor. Pratade med mamma på förmiddagen idag och hon sa att jag är så stark som orkar, vet inte om det är så men har man varandra orkar man kämpa och gråta tillsammans. Vi har fortfarande målet helt klart för oss; att vi en dag ska bli föräldrar och få uppleva det som vi tror är det största i livet. Det här är helt klart det svåraste vi har varit med om, både var och en för sig men också tillsammans och jag vet att vi kommer att orka ett tag till... Det är nu ca 2.5 år sedan vi började försöka få barn och det är en lång tid men det finns de som kämpat mycket längre än så. Man får bara inte ge sig även om det är skitjobbigt ibland! Det är bara så..... Vi tillåter oss ha nerperioder och sen ser vi det positiva i det hela, t.ex att vi kommer att ha allt vårt goa kvar sen när vännernas barn är stora :) Om man inte kan vara glad för någon annans skull så tror jag att man blir ganska bitter till slut, dessutom vill man ju att de ska vara glad för vår skull den dagen det blir vår tur, eller hur? Bloggen är min terapi och det är så skönt att gå in hit o skriva av sig ibland, man får sätta ord på sina känslor och sen känns det lättare att bära.