Vad är det som avgör?

Vad är det som avgör om man kommer att lyckas med en provrörsbehandling eller inte? Vad har vi för chanser? Det här är saker jag har funderat kring de sista dagarna nu när det börjar dra ihop sig mot slutet av behandlingen.... I helgen när vi träffade en massa goa vänner och släkt önskade alla oss lycka till och det värmer så gott i kroppen att veta att ni håller tummarna för oss. För vi hoppas också verkligen att vi får ett positivt besked om några veckor, vi hoppas att de ägg som vi nu odlar i mina äggstockar är början på det där lilla livet som vi nu för första gången på riktigt vågar hoppas på. Man kan känna att vore livet någorlunda rättvist så är det vår tur att bli föräldrar nu. Vi känner att vi är så redo nu, vi mår så bra både psykiskt och fysiskt och har sån energi även om det är en otroligt påfrestande situation vi befinner oss i just nu. Vi vill så gärna! Men att vilja så gärna är någonting som alla som genomgår provrörsbefruktning gör, alla de vill ju också känna det där lilla livet, titta på barnvagnar och få vara med om vad vi tror är det finaste i livet; att se sina barn växa upp. Vad är det då som gör att en del av dessa par aldrig får vara med om detta och tänk om ett par av dessa är vi?

På torsdag är det dags för ultraljud igen, då har jag använt sprutorna i 6 dagar. Förhoppningsvis har mina äggblåsor växt till åtminstone halva storleken då (10 mm) och förhoppningsvis blir det ett par resor till Linköping nästa vecka! Vi är glada för det lilla, att behandlingen hittills har fungerat enligt planerna. Vi tar en dag i taget och hoppas på det allra bästa och försöker må så bra som möjligt, det är det enda vi kan göra nu. Tack alla goa människor som tänker på oss och håller tummarna, ni är guld värda och det betyder så mycket!!!