Akupunktur

Jag har varit på akupunktur idag efter att ha läst en del om att om man kombinerar det med IVF-behandling så ger det ofta bättre resultat. Det kan inte göra någon skada och det är inte säkert det hjälper men det är ju helt klart värt att prova! Jag ska gå ca en gång i veckan nu i början och sen glesas det ut. Akupunktören frågade mig massor med frågor om mitt liv, menscykeln, mitt humör med mera och sen satte hon nålar på olika ställen efter svaren. Väldigt intressant detta och det är bara och se om det funkar, spännande! Dags att åka till jobbet, det är också alltid intressant och för det mesta roligt :)

Verkligen vår ♥

Solen ler mot oss idag. Vitsipporna har börjat komma fram, vi känner mer och mer för att ta tag i saker och ting och vi ser ljust på framtiden. Idag på förmiddagen bakade jag en massa linfröbullar, mammas recept fast hon brukar göra större kakor. På eftermiddagen åkte jag och vovvarna upp till Lid en stund och tränade lite agility, mest enkla hopphinder och tunnlar, jag får ju fortfarande inte springa för mycket. Båda tjejerna skötte sig bra, de var överlyckliga över att få vara där uppe igen. Lady som är nybörjare på agility var som ett yrväder i början och hade så bråttom med att få godisbiten att hon knappt hann sätta sig ner innan hindret. Men efter en stund gick det bättre.

Man kan ju bara inte låta bli att tycka om livet nu egentligen, våren är här på riktigt och hoppet får en att se vidare. Någon gång kommer även bebislyckan att le mot oss. Någon dag på något sätt kommer vi också att bli föräldrar, det ser vi fram emot!

De här två busfröna ger oss så otroligt mycket glädje och

får oss att tänka på lite annat på dagarna. Tur att vi har er!! ♥

Att gå vidare

Idag när jag vaknade kände jag inte ens för att stiga upp ur sängen. Jag ville bara somna om och tänka att det som hände igår bara var en mardröm. Hur jobbigt det än är idag så går livet vidare på ett eller annat sätt. Jag fick tvinga mig själv att gå upp ur sängen, vara ute en stund med vovvarna för att få lite frisk luft. Senare under dagen har jag tvingat mig själv att starta lite projekt här hemma och gått en promenad. Igår eftermiddag gick jag en promenad ett par timmar efter de ringt från Linköping, det var nog min räddning, man skingrar tankarna lite och får frisk luft. Våra föräldrar har varit ett enormt stöd sen igår, liksom alla våra goa vänner, vet inte vad vi skulle göra utan er, ni betyder allt! Idag ringde de från Linköping igen och vi har fått lite svar på varför det gick som det gick. Äggen de tog ut var förmodligen lite för omogna. De vågade inte ge så hög dos när de började stimuleringen för ett par veckor sen pga att jag har många omogna äggblåsor i äggstockarna normalt sett. Nästa gång ska de ge högre dos från början och även microinjicera varje ägg med en spermie (s.k ICSI). De undrade när vi ville göra nästa försök och vi önskade efter sommaren så någon gång i augusti drar vi igång igen. Nu ska vi landa i detta och ta nya tag, vi har en hel del roligt inbokat i vår med vänner och familj i vår och sen ska trädgården göras i ordning. Jag vägrar att gräva ner mig och tycka synd om mig själv mer än att vi måste få sörja det som inte blev, annars kan man inte heller gå vidare. Chansen att man lyckas med IVF är större vid andra försöket än första. Nu vet ju RMC i Linköping hur min kropp reagerar på hormonbehandlingen och förhoppningsvis går det bättre nästa gång. Vi tar en dag i taget, försöker må så bra vi kan och hoppas på det bästa, det är det vi kan göra nu.

Om...

...gårdagen var hemsk så var idag ännu värre. Doktorn ringde från Linköping för en stund sen. Inga ägg hade befruktats. Det betyder att alla dessa veckor med olika hormonbehandlingar var utan resultat. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vi är så otroligt ledsna, finns inte riktigt ord tyvärr. Imorgon ringer de från Linköping igen och går igenom lite mer vad som gick fel, hoppas vi får några svar... Vi som mådde så bra nu, var så redo. Varför är livet så orättvist? Vi har i alla fall bestämt oss för att göra ett nytt försök med IVF, men inte förrän efter sommaren. Vi måste samla nya krafter nu tillsammans. "Jag orkar om du orkar" sa Mattias innan och jag orkar eftersom jag har honom!

Usch och fy

Det som vi har varit med om idag önskar jag att ingen av er behöver gå igenom. Vi kom till RMC vid 7, checkade in i receptionen. Mattias lämnade sitt prov och sen fick vi ett litet bås där vi kunde hänga våra grejer och vila. Vid 10 (efter 2½ timmes nervös väntan...) fick vi komma in till salen där de skulle plocka ut äggen, det var som en operationssal. De tittade på äggstockarna via vaginalt ultraljud och sen stack de in nålen upp genom slidan mot äggstockarna och plockade ut äggblåsorna var och en för sig. Detta var den värsta smärta jag någonsin känt och jag kan lova att det var inte långt ifrån att jag gick därifrån eller sparkade undan doktorn, och då har jag ändå en ganska hög smärttröskel. Försökte härda ut och andas men ju mer ont jag fick och ju mer tårarna rann på mig desto mer blek blev Mattias. Sjuksköterskan som var med såg att han inte mådde väl och tog med honom ut och han fick lägga sig på en brits en stund.

De tömde vänster äggstock först där jag har cystan och sa att de inte hade hittat några ägg där. "Skit också" tänkte jag, det finns säkert inga alls, nu är det kört....Sen såg de plötsligt ett ägg. "Ett ägg" tänkte jag, då finns det ändå en chans!!!! Sen tömde de höger äggstock och jag fick inte veta vad som fanns där direkt utan det var dags att gå tillbaka till förberedelserummet och vila igen. Jag hade fått ganska mycket morfin så det var väldigt skönt att få lägga sig på en säng istället för att ligga kvar i en gynstol. Sen kom Sjuksköterskan med ett papper där det stod att de tagit ut 7 ägg totalt. 7 ägg på 9 blåsor, vi blev så glada!! Vi fick vänta kvar ett par timmar efter ingreppet för observation men de timmarna gick fort, då hade man ju slappnat av och vi visste att 7 fina ägg var uttagna :) Nu i eftermiddag har de fört ihop ägg och spermier och de får leka tillsammans och befrukta sig fint. Imorgon förmiddag ser de resultatet. Gissa om vi hade velat sitta på labbet och titta ;-) Om telefonen håller sig tyst imorgon betyder det att det finns ett embryo till oss att plantera in i min livmoder på onsdag eftermiddag. Imorgon blir en lång dag så jag har laddat upp med film och mys för mig och tjejerna! Vi är så glada att den förhoppningsvis värsta dagen i den här processen är över. Nu ska jag vila min ömmande mage tillsammans med Mattias i soffan, det är det enda som står på schemat för kvällen!! :)

Så här ser det ut i soffan för tillfället :)

Dags för äggplockning

Imorgon ställer vi väckarklockan på 04.15 och åker mot Linköping strax därefter. Kl 07.30 har vi tid på RMC och själva ingreppet tar egentligen bara 10 minuter och sen ska vi vara kvar där ett par timmar för observation. Efter de har plockat ut mina 9 äggblåsor får vi veta hur många som innehöll ägg. På tisdag hoppas vi att telefonen är knäpptyst för det betyder i så fall att det finns ett eller flera embryon till oss på onsdag som då ska planteras in. Helgen som jag trodde skulle bli seg har gått förvånansvärt fort ändå och strax ska jag och älskling kolla på film här i soffan och sen är det väl dags att gå och lägga sig för att orka upp imorgon. Tack för alla trevliga telefonsamtal, umgängesstunder och lyckönskningar under helgen. Detta betyder så otroligt mycket för oss, man blir alldeles rörd! Uppdatering kommer imorgon kväll om hur äggplockningen gick. Idag har vi varit på Store Mosse med mina föräldrar, härligt var det där trots blåst och god lunch hade vi med oss. Ikväll har vi varit hos Mattias föräldrar och ätit grillat.

Svävar på moln!

Var på ultraljud idag på förmiddagen och jag hade totalt 9 äggblåsor som började bli färdiga, detta efter 2 veckor med sprutorna. Däremot hittade de en cysta på vänster äggstock, förmodligen en likadan som jag hade i höstas och som opererades bort i december. Det var ju därför vi inte kunde sätta igång med provrörsbehandlingen ihöstas och efter ultraljudet idag befarade jag det värsta, att de skulle avbryta allt och behöva operera bort cystan innan vi kunde fortsätta. Åkte hem med inte så mycket hopp, bara väntade på att de skulle ringa från Linköping. För en timme sen ringde de och sa att det blir äggutplockning på måndag, det är ju helt underbart!!! De sa att gränsen för att plocka ut går vid 4 st äggblåsor och jag hade ju 9 så det är tydligen ganska bra :) Ringde till Mattias direkt och vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Vilken underbar dag det blev plötligt! Det är fortfarande en del steg kvar, äggblåsorna ska ju innehålla fina ägg, de ska befrukta sig bra med spermierna och bilda fina embyon och sen ska återinföringen gå bra på onsdag och sen ska det lilla embryot stanna och växa till sig men just idag är vi glada för att vi har kommit så här långt :) Tyget ovan förresten är från Mairo.

Här är lite bilder från vad vi gjorde igår, hängde tvätt på altanen och bakade focaccia! Hur underbart är det inte när man kan hänga ut tvätten så här års? Sen kan man ligga och sniffa på lakanen i sängen, riktigt känna hur de luktar vår! 

Hur många löv finns det?

Tycker ändå vi har jobbat på ganska bra i trädgården sista dagarna men löven tycks aldrig ta slut. Blir väl så eftersom vi inte kunde räfsa något i höstas pga att vi precis sått gräs då. Några som inte har något emot att vara ute i trädgården och busa medan man jobbar är Leia och Lady, de bara njuter och har det gott! 

Imorgon är det dags för ultraljud igen och nu hoppas vi verkligen att mina äggblåsor har växt till sig ordentligt så vi kan åka och plocka ut dem nästa vecka. Har haft rejält ont i magen sista dagarna och är så vansinnigt trött, antar att det ska vara så här när man odlar ungefär 20 ägg samtidigt istället för 1 som i vanliga fall.... Idag är jag ledig och i helgen skulle jag ha jobbat men är sjukskriven och just nu känns det väldigt skönt. Mitt jobb är ofta rätt tungt och jag känner att jag behöver vara rädd om mig nu för att allt detta ska ha en så bra chans som möjligt att gå bra! Ikväll kommer sambon hem efter att ha varit på Mantorp idag och testat racingbilar, skönt att träffa honom igen, har typ inte setts sedan i söndags...Längtar efter dig!! Ha en riktigt bra torsdag! Kramar

Det börjar bli trångt...

Idag på morgonen efter jobbet var jag på ultraljud och mina äggblåsor hade växt till sig helt ok. Jag hade runt 10 st som var ca 10 mm och det var ju vad vi hade hoppats på tills idag. Bilden ovan visar ungefär hur det ser ut... Tänk att det äntligen händer något!! Nu har vi höjt dosen litegrann och på tisdag ska jag på nytt ultraljud, då får vi förhoppningsvis veta vilken dag vi ska till Linköping och plocka ut äggen. Förmodligen blir det onsdag, torsdag eller fredag nästa vecka och återinförande ett par dagar efter. Helgen blir lugn och jag har förberett mig på att jag kommer ha mer ont i magen då än vad jag har nu. På lördag ska jag med mamma till Stora Segerstad och lära mig baka ostkaka, ska bli jätteroligt!

Vad är det som avgör?

Vad är det som avgör om man kommer att lyckas med en provrörsbehandling eller inte? Vad har vi för chanser? Det här är saker jag har funderat kring de sista dagarna nu när det börjar dra ihop sig mot slutet av behandlingen.... I helgen när vi träffade en massa goa vänner och släkt önskade alla oss lycka till och det värmer så gott i kroppen att veta att ni håller tummarna för oss. För vi hoppas också verkligen att vi får ett positivt besked om några veckor, vi hoppas att de ägg som vi nu odlar i mina äggstockar är början på det där lilla livet som vi nu för första gången på riktigt vågar hoppas på. Man kan känna att vore livet någorlunda rättvist så är det vår tur att bli föräldrar nu. Vi känner att vi är så redo nu, vi mår så bra både psykiskt och fysiskt och har sån energi även om det är en otroligt påfrestande situation vi befinner oss i just nu. Vi vill så gärna! Men att vilja så gärna är någonting som alla som genomgår provrörsbefruktning gör, alla de vill ju också känna det där lilla livet, titta på barnvagnar och få vara med om vad vi tror är det finaste i livet; att se sina barn växa upp. Vad är det då som gör att en del av dessa par aldrig får vara med om detta och tänk om ett par av dessa är vi?

På torsdag är det dags för ultraljud igen, då har jag använt sprutorna i 6 dagar. Förhoppningsvis har mina äggblåsor växt till åtminstone halva storleken då (10 mm) och förhoppningsvis blir det ett par resor till Linköping nästa vecka! Vi är glada för det lilla, att behandlingen hittills har fungerat enligt planerna. Vi tar en dag i taget och hoppas på det allra bästa och försöker må så bra som möjligt, det är det enda vi kan göra nu. Tack alla goa människor som tänker på oss och håller tummarna, ni är guld värda och det betyder så mycket!!!

Att odla ägg vid påsk

Ja, jag kan tänka mig att äggodlarna har bråda dagar nu runt påsk för att få ut mycket ägg till butikerna. Själv tar jag det lite lugnare med min äggodling, mina ska gro i lagom takt under ca 2 veckor och imorgon kväll ska vi börja låta dem växa. Tänk att hittills har allting fungerat utmärkt och äggstockarna har skött sig perfekt, de som de senaste åren inte varit samarbetsvilliga alls... Hoppas nu bara att äggblåsorna vill växa i lagom takt och att de blir lagom många så det blir fina ägg att befrukta i Linköping om ett tag!

Idag gick jag och tjejerna upp tidigt, sambon min kom på igår vid 21-tiden att det visst var hans tur att bjuda på fika på jobbet idag, hoppsan.... Han vet ju att jag inte kan säga nej när han tittar på mig med sina fina bruna ögon så jag gjorde rulltårtebakelser till alla på hans jobb idag på morgonen. Efter baket var vi ute i skogen en sväng och sen har vi påskpysslat.