Ursäkta...

....frånvaron här på bloggen men det har varit mer än fullt upp sista veckan. Jag har jobbat 4 nätter, haft en konsert, ett julbord och så avslutades veckan med Tupperwareparty igår, puh! Men roligt har allt varit och nu väntar en ny spännande vecka :) Idag ska jag röja undan lite som jag inte har hunnit och ikväll har vi luciaövning med simmarna. Imorgon ska jag o mamma baka pepparkakor hos dem, mysigt!!
Det har varit en jobbig vecka känslomässigt sett. Vi fick veta för några dagar sedan att ett par i vår närhet väntar barn. Hon har väl kommit 2-3 månader och de ska ha barn i juli. De skulle på inskrivning och första kontrollen nu.
Tänk om vårt första riktiga provrörsförsök hade funkat, då skulle vi haft barn samtidigt som dem. Jag vill också vara där nu, berätta för folk, jag vill också gå på inskrivning! Man känner sig så himla misslyckad ibland utan att det egentligen finns anledning till att göra det. Jag vet att jag inte kan rå för att det är fel på mina äggstockar men ändå känner man sån skuld när det inte fungerar. Om man ändå visste hur lång tid till detta ska ta..... Ofta känns det som om man lever i ett vakuum, man jobbar och allt rullar på, man hittar på roliga saker med familj och vänner men så emellanåt hinner känslorna ikapp en och så ser man att man fortfarande är kvar och stampar på samma ställe. Visserligen många behandlingar senare än för 2½ år sedan men fortfarande utan barn. När vi var på Jul på Liseberg förra året med goa vänner sa de att de hoppades att vi skulle ha med oss en liten dit nästa år men nu är det dags att åka på söndag och ingen liten finns med, inte ens i magen. Får helt enkelt hoppas på nästa år istället Nästa vecka ska vi i alla fall ringa RMC i Linköping och boka behandlingsstart. I slutet av januari/början av februari är det dags att åka till Linköping igen. Det blir vårt sista försök och besök på den kliniken, det är bestämt nu. Ni får gärna börja hålla tummarna redan nu, det kanske hjälper?

Tack alla för att ni finns, utan er hade vi inte orkat, blir alldeles tårögd när jag tänker på allt stöd vi får från er!

Dikt om barnlöshet.....

Dagarna känns långa och himmelen känns grå
Utanför hörs fåglar, och himmelen är blå
Minuter rullar sakta, länge varar en sekund
Man önskar att man kunde tänka på annat för en stund

Men alltid finns den där, längtan efter ett barn
Trots att åren går, blir man aldrig van
Omkring en växer magar, en sån man ville ha
Istället för ren glädje, mår man aldrig bra

Och ständigt kommer frågan: "Varför inte ni?"
Det är väl klart vi längtar tills lyckan står oss bi
Men nåt som för så många, är så väldigt lätt
Är svårt för många andra, trots att man gör rätt

Så rullar månader på igen
Och magen växer på ens vän
Månader som blir till år
Och vännens bebis syskon får

Illamående, värk och smärta jag tar
Om jag med det får en bebis kvar
Gråt, blöjor, sena nätter, jag bryr mig ej
Om det betyder att den stannar hos mig

Men frågorna kommer med tiden ändå
För det var längesen dags att "skaffa" små
Kanske vänder cirkeln en dag
Och den som går med mage är jag

Men tills dess kryper tiden sakta fram
Man känner en djup och oförklarlig skam
Ska vi få barn, kommer vi att hinna?
Varför kan jag inte vara en helt normal kvinna?

I gemenskapen är vi utanför, sånt är livet
På grund av nåt andra tar för givet
Får vi barn blir de yngre än andras ändå
Lekkamrater är inget att hoppas på

Gemenskapen att vänta barn med en väninna
Kommer vi heller aldrig att hinna
Månad efter månad, tempar och testar man
Livet är en plåga för de som inte kan

Pensionärsjävlar

Har ni sett Pensionärsjävlar på kanal 5? Så himla skönt program!

Usch, idag har jag varit hemskans trött, hade huvudvärk redan när jag vaknade och den sitter i än så det fick bli en tv-kväll efter simningen. Imorgon blir därför en lugn dag, ska iofs ha Tupperwareparty på kvällen hos en jobbarkompis men fram tills dess kan jag ju greja här hemma i min egen takt!

Om ett par veckor ska vi ringa till RMC i Linköping och boka behandlingsstart, känns jätteskönt att komma igång igen. Vi har nog bestämt oss för att det blir vårt sista försök där, om det inte funkar då söker vi oss till någon annan klinik. När vi ändå ska börja betala själva så ska vi ha de allra bästa förutsättningarna där behandlingen anpassas efter oss helt och hållet tycker vi. Ibland när jag ser tillbaka på vår barnlösa tid så kan jag inte fatta att det snart är 3 år sedan som vi bestämde oss för att försöka bli föräldrar. Om det hade fungerat direkt så hade vi haft en 2-åring hos oss nu. Det var inte så här vi hade tänkt att det skulle bli, trodde inte att detta skulle drabba oss. Ofta kan man tänka "varför just vi", ska det vara så himla svårt att få till ett litet liv i magen när "alla andra" föder barn hit och dit? Sen är det ju inte så att alla andra gör det, det finns många mer som kämpar men det kan kännas så ibland. Samtidigt i all längtan och sorg kan jag känna ett lugn. Hade vi haft en 2-åring nu så hade hela gravid- och bebistiden varit förbi. Nu har vi den framför oss och jag ska njuta till hundra procent när jag väl är där. Förmodligen kommer jag ändå klaga på hur jag mår och så vidare som alla andra som går igenom samma sak men ändå vara sååå tacksam...

Ingen vet när vår tid kommer men man kan ju alltid våga hoppas lite (eller rättare sagt 35%) på att det blir nästa år...

Fröken avslappnad

Så här hade Leia aldrig legat för ett halvår sedan. Något har hänt sista månaderna, helt plötsligt kunde hon lägga sig i soffan eller bädden på rygg och visa klart och tydligt att hon ville bli kliad på magen. Så gjorde hon aldrig innan, försökte man lägga henne lite på sidan och klia henne på magen så satte hon sig genast upp eller la sig på mage och sedan fick man en massa pussar :)
Kanske har det med åldern att göra? Hon är ju himla skön vår stora-lilla tjej!

En annan hund här hemma som sedan dag 1 har varit totalt avslappnad.... hon tar gärna mer gos än vad hon ger...

Idag när vi vaknade efter att ha jobbat natt resp. haft en trevlig kväll hos goa vänner till inatt firade vi min kära pappa och farfar med middag på vita huset i Gnosjö. Mycket god mat var det där, färsbiffar med potatis, grönsaker och kantarellsås, mums! Om en liten stund ska vi till Mattias pappa och fira honom. Tänk vad underbart det vore att få fira en pappa i det här huset nästa år. Hoppet finns, ca 2 månader tills nästa försök är i full gång.....!

Hemlagad fudge och lotter blev årets farsdags-present.

Januari

I början av januari, när det nya året har skålats in och vi har njutit av julen så mycket vi kan börjar vi nästa hormonresa, det känns lite delat. Detta blir ju vårt sista betalda försök inom landstinget, om inte det lyckas får vi börja betala själva. Pratade med RMC i Linköping idag och de tyckte att det var jättetråkigt att det inte hade blivit något den här gången, de känner verkligen med oss också, det känner vi! Sjuksköterskan som jag pratade med tyckte inte det fanns någon anledning till varför det inte skulle funka nästa gång, allt såg ju perfekt ut egentligen. Skönt att höra :) Vi hade helt enkelt inte turen på vår sida den här gången. Vi är hoppfulla inför januari ändå, när man har kämpat och längtat så här länge efter barn så har man inget annat val än att fortsätta kämpa. Vi vet vad målet är! Några timmar efter vi fått veta att det inte gått vägen den här gången och var på väg upp till avslutningsfesten för racingen i Linköping så skojade vi och sa att om 5 år sitter vi väl med två trotsiga barn i baksätet och undrar vart tiden tog vägen :)
Idag har vi en riktig latmaskdag här hemma, eller allra mest vovvarna, jag smågrejar lite, försöker få undan lite innan jobbarhelgen tar vid. Om en stund ska jag väcka älsklingen som jobbat 5 nätter i rad, skönt för honom med en ledig helg nu!

Delade känslor

Det här väldigt mycket delade känslor för tillfället. Ena sidan av känslorna vill bara skrika och säga faaaaaaaan varför blir det aldrig vår tur??? Har vi inte väntat nog? Kommer vi någonsin ha tur i det här? Hur länge orkar vi?

Andra sidan av mina känslor känner att det finns så mycket annat än barn i livet och att vi har så mycket att vara tacksamma för. Julen närmar sig och vi har en massa roligt inplanerat framöver, vi bor på ett underbart ställe och vi har det bra tillsammans, kanske bättre än någonsin. Den positiva sidan av mina känslor är större än den hopplösa och den här gången reste vi oss lättare än i våras när vi inte fick några befruktade ägg alls. Nu vet vi att hoppet finns och förmodligen kommer vi att ha turen genom provrörsbefruktning.

Det känns skönt att ha ett jobb, att ha tupperwarevisningar vid sidan om jobbet, att träffa vänner och familj som vanligt och att spela på cellon. Det känns underbart att snart börja planera inför julen; vilket julgodis som ska göras, hur adventsljusstaken ska se ut i år och hur årets julkort ska utformas. Det är väldigt viktigt att livet fortsätter som vanligt trots det här men i en lagom takt för att känslorna ska hinna med. Vi måste tillåta oss att sörja och det gör vi, pratar mycket om det och hur planerna ser ut i framtiden.

Nu har jag jobbat två nätter och efter inatt är jag ledig ett par innan jag jobbar helgen. På torsdag har jag ett tupperwareparty inbokat, känns jätteroligt! Nehepp, dags för lite kvällsmat strax och lite mys med sambon i soffan såklart :)

Ni kan släppa era tummar nu...

Idag försvann hoppet från oss, besvikelsen kom till oss i en röd form i slutet av dopkalaset. Precis innan paketöppningen. Det var vansinnigt svårt att hålla tårarna borta. Jag sa ingenting till Mattias direkt utan väntade tills vi satt oss i bilen och skulle åka mot Linköping (med mellanlandning hemma för att byta om) för nästa fest. Då kom tårarna, jag behövde inte säga vad det var till Mattias, han förstod direkt. Jag tror att vi genomgick miljoner känslor på vägen hem från dopkalaset. Väl hemma stod vi i hallen och bara kramades. Det finns inga ord för hur det känns, det känns bara så otroligt tomt, tomt i livmodern men framförallt tomt i hjärtat. Den här gången såg ju allting så bra ut och vi hade ju börjat hoppas att det kunde gå vägen.

Livet är verkligen inte rättvist, inte någonstans ibland. Det här är ett grymt lotteri, det kunde lika gärna varit vi som fått högsta vinsten den här gången. Det finns så många andra som fått det efter att ha kämpat så och vi är så glada för deras skull. Sen finns det dem som får kämpa så många gånger fler innan de har turen.

Att åka till Linköping ikväll var ändå bra tror jag, livet måste gå vidare och det var roligt att kunna vara med på middagen och se Markus ta emot sitt pris i Radical. Det kändes ändå okej under kvällen men vid 22-tiden hann känslorna ikapp oss och vi bestämde oss för att gå tillbaka till hotellrummet och ta det lugnt.

Så vad är nu planen? Jo, vi ska ta det lugnt några månader har vi bestämt, åtminstone till efter nyår. Fortsätta med lchf och kanske även akupunktur, jag tror att båda är bra för mina hormoner. Efter nyår gör vi ett nytt provrörsförsök i Linköping, om det inte lyckas den gången heller så är nog planen att söka sig till en privat klinik som kan lite mer om pco-s och som är lite mer flexibla i sin behandlingsmetod, som kan ändra den efter våra förutsättningar för att chansen ska bli maximal. Av de som genomgår provrörsbefruktning blir ca 80% gravida efter 3 försök så 3 försök har vi redan bestämt oss för att vi ska ge det. Sen får vi se om vi fortsätter med det eller om planen blir en annan. Jag har inte funderat så mycket på adoption tidgare, kanske mest för att vi bara gjort ett riktigt provrörsförsök och inte är i de tankebanorna än men idag när vi satt i bilen var det som en varm känsla kom över mig när jag tänkte på adoption. Ja, kanske det kanske... Det är en lång väg att gå, kostar väldigt mycket pengar och tar nog grymt på krafterna men det känns skönt att man ändå känner det som en möjlighet. Det är något lika stort att vara med om, det är jag säker på. Så hur vi blir föräldrar det får framtiden utvisa.

Vi vill ge ett stort hjärta till alla er som följer oss, stöttar oss, kramar oss, peppar oss. Vad skulle vi göra utan er? Vi hade inte orkar, det är säkert. Ni betyder så mycket! ♥♥♥

Lite bilder...

Idag har damerna här i huset bara latat sig, Mattias däremot har vart flitig och bytt till vinterdäck på våra bilar samt mina föräldrars. Nog bäst det, det verkar bli kallt i veckan som kommer. I eftermiddag var vi hos mina föräldrar på fika och resten av kvällen blir det nog inte mycket mer ansträngning än mat och film.
Jag känner mer och mer att det är precis lagom att vara hemma en vecka från äggplockning som de rekommenderar, både mentalt och fysiskt. Det värker fortfarande en del kring äggstockarna och man måste hinna landa lite tillsammans innan man tar itu med det vanliga livet på alla sätt.
Vi är så tacksamma för att vi har alla er därute, återigen tack för alla fina tankar, kramar, kommentarer, sms och samtal :)

Så här läckra var vi i våra kläder innan återinförandet av embryot

En lättad Mattias efter ET (embryo transfer)

Hönan ruvar

Ja, det är så man kallar de veckorna som nu följer på IVF-språk...

När vi kom till RMC idag fick vi veta att de hade kunnat göra microinjektion på 7 av 8 ägg, 4 ägg hade befruktats varav ett hade toppkvalité. 2 andra såg jättefina ut men inte riktigt lika fina som det vi fick tillbaka så de ville inte frysa dem. Själva ingreppet tog bara några minuter och vi fick se på en skärm när embryot lades på plats i livmodern. Det är ca 35% chans att en återinföring av ett embryo ger en bebis, detta gäller rent generellt. Nu följer några nervösa veckor innan vi vet. Oavsett hur det slutar så är vi så otroligt glada för att vi har kommit 2 steg längre den här gången än sist; befruktning och återinföring. Det finns stort hopp om att vi en dag ska kunna få barn via provrörsbefruktning. Kanske är den här gången inte vår eller så kanske är den det.

Jag kommer förmodligen inte skriva så mycket mer om vår IVF-resa här på bloggen förrän vi vet säkert hur det har gått, jag skulle nog bli tokig på att analysera symtom. Nu ska vi fokusera på att må så bra som möjligt och leva som vanligt, även om Mattias är väldigt rädd om mig, jag fåt .tex inte lyfta eller knappt gå i trappor och om jag ska göra det så hör jag alltid ett "försiktigt nu". Goding!

Måste få tacka igen för alla kommentarer här på bloggen, alla telefonsamtal, sms och besök vi fått. Blir alldeles rörd, ni betyder så mycket för oss!!! ♥♥♥♥♥

Lilla ET...

...vi är så redo för dig. Vi vet till och med vad du ska heta om du blir en liten person, det blir såklart Maja eller Love, det har ju varit bestämt sedan länge. Vi vet hur vi skulle dela föräldraledigheten och vi är överens om vid vilken ålder du skulle få börja använda mobiltelefon. Vi är så redo för dig och längtar så efter att du imorgon förhoppningsvis ska boa in dig ordentligt i min livmoder, jag har försökt göra så gott jag kan för att göra det till en bra och mysig plats för dig hoppas jag :)

Ungefär 30% chans är det att du lilla embryo blir en bebis. Vi kanske får ge det några försök till men det är det så värt. Nu finns det hopp i alla fall och det är vi tacksamma för!

Ses imorgon i Linköping :-D

Kl 13.30...

...hade vi inte hört något från RMC. Då var Mattias hemma på lunch så vi bestämde oss för att ringa upp och kolla hur det såg ut efter ICSI (bild 1). Sköterskan sa att 4 av 8 hade gått vidare tills idag, alltså befruktade. Kan ni fatta? Det blir Linköping imorgon!!!! :-D Vi har med andra ord kommit ett steg längre än sist och det går inte riktigt att beskriva känslorna....det är bara underbart!!

Era tummar hjälpte och vi hoppas att ni fortsätter hålla dem, än är det några steg kvar.

Kl 13 ska vi vara på RMC imorgon och få tillbaka en liten plutt (bild nr 2). Då får vi veta vilken kvalitet embryona har och om några går att frysa. Efter insättningen följer några nervösa veckor innan vi vet om det har tagit sig eller inte.

Nu ska jag njuta av den här eftermiddagen, först och främst vila en halvtimme medan progesteronvaggisen gör sitt jobb, senare pyssla lite och ikväll ska jag till en jobbarkompis på Tupperwareparty, det är min teamledare som håller i visningen, alltid roligt och nyttigt att se andra prata och demonstrera :)

Allt har gått bra!

Nu är vi hemma igen, ska iväg och äta kvällsmat hos mina föräldrar strax. Allt har gått bra idag, 13 äggblåsor tog de ut och totalt 8 ägg fanns i dem. I alla fall ett mer än sist :) I eftermiddag har de lagt in en spermie i varje ägg och om telefonen är tyst imorgon får vi komma för återföring på fredag, hoppas så!!!!! Dagen har varit lång, vi gick upp vid 4, åkte strax innan 5, var där 7.15, fick komma in för äggplockning 11.30 och åkte därifrån 14. Som tur var hade vi några tidningar med oss att läsa och lite gott att dricka. Äggplockningen gick jättemycket bättre än förra gången, gjorde inte alls så ont som i våras även om det var smärtsamt idag också. Fick mer både lugnande och smärtstillande den här gången. Dessutom var ju äggblåsorna mer mogna den här gången, alltså lättare att ta ut och sne var det en annan läkare idag som tog det lugnare.

Efter dagen på sjukhuset åkte vi och åt en god lunch, det var väldigt gott att få i sig lite fast föda igen efter att inte ha fått äta något sedan igår kväll.

Tack för alla tumhållningar, släpp dem inte än!! :-) Kramar

Kelvin ♥

Petri och Jessie var och hälsade på oss i söndags kväll. Självklart hade de sin lille guldklimp Kelvin med sig. Han är nu 3 månader, sicken goding!! Han ska döpas den 6 november och vi ska bli hans gudföräldrar, vilket fint uppdrag vi har fått :-)

Gissa vem som åkte på blöjbyte? Haha!

Mmmmm....gott att käka lite på morsan :)

Lady passade på att bli lite ompysslad hos Petri!

Idag tar vi det mest lugnt här hemma, damerna ligger och latar sig i soffan, ska väl försöka få med dem ut i skogen senare när Mattias vaknat efter nattjobbet. Ikväll ska jag till Värnamo och fira en jobbarkompis som fyllt jämnt, det blir nog ganska skönt att komma iväg lite kvällen innan vi ska till Linköping, tänka på lite annat!

Jag lovar att blogga så fort vi kommit hem imorgon så ni får veta hur det har gått!

Återigen tack för alla fina kommentarer på bloggen, vad skulle vi göra utan alla er som finns runtomkring? Kramar till er alla!

Det är dags!

Jag har haft väldigt ont i nedre delen av magen i helgen, igår var det till och med svårt att sitta och köra bil för att det gjorde så ont. Jag tänkte och hoppades på att äggblåsorna växt ordentligt tills idag. Visst hade jag rätt, de är till och med så gott som mogna för att plockas ut!! Kan ni fatta, sist stimulerade de mig i 16 dagar och på sista kollen hade jag totalt 4 äggblåsor som var ca 17 mm. Idag var det 7 st som var mellan 19 och 21 mm samt ytterligare runt 7 st som inte var så mycket mindre och då har vi bara stimulerat i 11 dagar hittills :-)

Ikväll tar jag sista dosen med nässpray samt en specialspruta som ska ge äggen en liten extra skjuts inför utplockningen. Imorgon blir det en helt hormonfri dag, utan tider att passa! På onsdag 07.30 ska vi vara på RMC och förhoppningsvis får vi den här gången komma tillbaka 2 dagar senare för återinsättning av ett eller två embryon. Kanske är det guldägget som ligger och väntar på att få komma ut och möta en stilig spermie nu?

Fortsätt hålla alla tummar och tår, det är ännu många steg som ska klaffa för att det ska bli en liten bebis av detta...!

Tack för att ni finns allihopa som stöttar, ni betyder så mycket!! ♥♥♥

Det känns alltid tidigt...

....när första snön kommer men i år ät det väl ändå väldigt tidigt? Men vackert är det och jag tar mer än gärna en likadan vinter i år som det var förra året.
Idag kom min första tupperwareleverans och det var jätteroligt att packa upp allting och göra iordning till värdinnorna :) Nu på söndag lägger jag in nästa beställning, sen blir det lite uppehåll eftersom vi snart ska till Linköping osv.. På tal om Linköping, jag känner att det börjar bli trångt i mina äggstockar, det värker runt dem och även bakåt i ryggen. Jag pratar med mina små ägg ibland och säger att de ska utveckla sig fint och sedan befrukta sig bra!

VUL

Eller vaginalt ultraljud som det egentligen heter var jag på i morse, nu har jag tagit sprutor som har stimulerat mina äggstockar i 6 dagar. Äggblåsorna ska vara ca 20mm när de är redo att plockas ut och idag var de redan runt 11, jag hade redan 10 stycken som var i samma storlek. Slemhinnan var 9mm tjock så sammantaget sett så kan man säga att det ser mycket bättre ut än sist, då gick allt jättelångsamt! På måndag är det dags för nästa VUL och förhoppningsvis blir det äggplockning i mitten/slutet av nästa vecka. Fortsätt hålla tummar och tår ;-)

Ikväll har jag haft en tupperwaredemo hos Mattias farbrors sambo Ann, kändes lite mer avslappnat idag, antar att det blir lättare o lättare.

Nu ska jag och våra små håriga kika lite på tv, Mattias har redan åkt till jobbet. Han hade så ont i ryggen ikväll stackarn, hoppas det hjälper med tigerbalsamet jag smörjde på innan :)

Here we go again...!

Vi är mitt uppe i hormonresan, nedregleringsfasen är över och ikväll börjar jag med de stimulerande sprutorna. Förmodligen åker vi och plcokar ut ägg någon gång efter nästa helg. Det känns så bra att vara igång igen, vi har samlat kraft nu :) Nu är det bara att hålla tummarna för att den här gången är våran gång, att vi i alla fall kommer ett steg längre än sist (dvs att äggen ska vara mogna och befrukta sig)...

Jag har känt mer biverkningar den här omgången än förra, jag är mycket tröttare men annars mår jag bra. Mattias tog emot samtalet idag från RMC i Linköping, de talade om att det var dags att börja med sprutorna ikväll. Han frågade sköterskan om det fanns någon mer smärtlindring att få vid äggplockningen eftersom jag hade så vansinnigt ont sist. Sköterskan sa att jag kunde få lite mer avslappnande medicin. Känns så skönt att veta och så skönt att Mattias frågade ♥.

Inatt blir det jobb och imorgon eftermiddag tänkte vi åka en sväng till julmarknaden på Åminne Bruk. Jag var där förra året med goa Anna o hennes härliga barn och det är ett ställe man gärna besöker igen!

Måste bara visa en bild på lilla busen Leia. Igår kväll letade hon upp sin gamla valpbädd inne i garderoben innanför sovrummet. Hon bökade bort flera kuddar och ett par täcken för att kunna lägga sig där. Skönt att vara för sig själv en stund kanske :)

Hurra!

 !

Årets nobelpris i medicin går till provrörsbefruktningens fader, Robert Edwards. sedan 1978 har det fötts ca 4 miljoner provrörsbarn i världen. Grattis!

Craaaaaazy!!

Ja, så här kan jag verkligen känna mig ibland. Vissa dagar kan jag bara bli gaaalen på att min kropp inte vill funka så som jag vill att den ska funka! Akupunkturen och LCHF-kosten har gett en del positiva effekter, har ju fått mens ett par gånger i sommar men bara ägglossning en gång på 5 månader. Varför kan det aldrig vara enkelt? Att mina små äggstockar kunde försöka bestämma sig för att fungera normalt så vi slipper hålla på att tappa hoppet hela tiden... Jag har gjort ganska mycket senaste året som bara kan påverka fertiliteten poitivt; gått på akupunktur, minskat till 5 kg från normalt BMI och försökt se de positiva bitarna i livet och inte fokusera på att bli en bitter, barnlös tråkmåns. Men nehepp, det hjälpte visst inte heller. Vi har kämpat länge nog nu kan tyckas, nu vet vi att vi inte någon gång ska ta våra barn för givet, nu har vi känt sorg, smärta, längtan, väntan.....och väntan! Denna eviga väntan, tänk om vi bara kunde få veta hur länge det är kvar tills vi också får uppleva det där lilla livet, 1 månad, 6 månader, 5 år? Ibland vill jag bara vakna upp ur den här mardrömmen! Usch, det är som tur är inte många stunder som det känns så här hopplöst men ibland gör det bara det. Tur då att bloggen finns så jag kan skriva av mig och sen gå vidare.

Ni alla som finns för oss, tänker på oss, stöttar oss ni är sannerligen guld värda, hoppas ni vet det!

Hösten får vi ägna åt att samla kraft :) Det viktigaste är ändå att vi har det bra tillsammas vilket vi verkligen har samt att vi fortfarande har målet klart och tydligt; att vi en dag ska bli föräldrar. Längtar!!!

Vi får göra som grodan!

Idag var jag på akupunktur igen, går ungefär var 3e vecka nu och det känns lagom. När jag kommer dit pratar jag akupunktören en stund, om hur menscykeln varit sedan sist vi sågs och om hur jag mår. Efter det sätter hon nålar i magen, fötterna, benen, armarna och så får jag ligga och slappna av 30-40 minuter själv. Jag vet inte om det är akupunkturen i sig eller avslappningen som gör att man får som ett rus genom kroppen, man blir alldeles varm och tårarna kommer väldigt lätt i början, senare känner man sig harmonisk och full med energi. Naturligtvis blir det så att man tänker mer på barnlösheten när man ligger där och har en stund till att bara tänka, det är ju den som är orsaken till att nålarna sitter där. Har försökt sedan jag började med akupunkturen i våras att tänka positivt och det har gått ganska bra, jag tänker positiva tankar om att detta ska hjälpa och att detta ska gå bra. Samtidigt vet jag och vi ju hur oerhört skört allt detta är med att hoppas, vi vet att vi inte kan göra det för mycket eller för starkt för då blir fallet så mycket värre sen. Tänk om man bara kunde veta hur lång tid det är kvar tills det är vår tur att få uppleva livets mirakel, 9 månader, 1 år, 2 år eller 5 år? Men lever som grodan, ja det gör vi hela tiden, lever på hoppet alltså :)

Bye bye sugar...

Kommer nog inte att sakna dig alls faktiskt och känner att jag mår så mycket bättre utan dig :) Passar väl bra att rensa kylskåpet när vädret är som det är? Tvättmaskinen är flitig idag efter simläger och racehelg, matlistan för veckan är skriven och cellon är stämd och spelad på inför övningen ikväll. Känns väl förberett inför jobbstarten idag också. Att 4 veckors semester kan gå så grymt fort! Känns som evigheter sedan vi var på Öland, saknar redan husvagnslivet men det blir ju mer nästa år och någon tur i höst också :)

I veckan som kommer är det fullt upp, nu ska jag först jobba 2 nätter och sen har vi konsert i Gnosjö kyrka på onsdag kväll. 17 cellister tillsammans, ska bli så himla roligt!

Leia löper nu och då är hon ibland gärna för sig själv en stund, här har hon suttit på dynboxen på altanen i en halvtimme och tittat på kossorna :)

Sockersjuk?

Det tror jag att jag är, inte att jag har diabetes alltså, men är sockerberoende. Eller var eller hur man nu ska säga. Sista 2 veckorna har vi lagt om kosten till kolhydratfattig, både jag och sambon. Sedan oktober 2009 har jag med hjälp av mer motion och mindre mat lyckats gå ner 10 kg i vikt och blivit mycket piggare men sockerbehovet har ändå förföljt mig. Så har jag läst ganska mycket i sommar om sockerberoende i kombination med felet jag har på mina äggstockar och hormoner. Kom då ganska snabbt in på sidor som handlade om lågkolhydratkost, sk. LCHF. Läste om många som har samma problem som mig (PCO-S) och som fått tillbaka sin mens, blivit av med sitt sötsug och mått mycket bättre av den här kosten. Läste om människor med magproblem, nedstämdhet osv som också blivit hjälpta. Tänkte att det var nog för bra för att vara sant men tänkte att det är ju värt att prova...!

LCHF kallas ofta för hormonell bantning, genom att äta mer fett och i och med det få i sig rätt fettsyror så bränner man fett genom att hormonerna och hjärnan får det de behöver.

LCHF går i korta drag ut på att minska ner mängden kolhydrater till ett minimum och man äter mest kött, fisk, ägg, vissa grönsaker samt naturliga fetter som smör, grädde, rapsolja. Bröd, pasta, ris potatis, socker, godis, glass äter man inte. Jag funderade när jag började med det här för två veckor sedan hur jag skulle kunna vara utan allt detta men det går så himla bra! Mitt sötsug är som bortblåst eftersom måltiderna håller mig mätt ca 5 timmar mot i vanliga fall ca 3. Konstigt bara att inte känna av blodsockerdimpen framåt lunch längre. Men det är klart, äter man inte kolhydrater som ju är socker i olika former får man ju inte heller några blodsockersvängningar.... Andra positiva effekter jag märkt av hittills är att magen fungerar bättre (blir annars lätt hård), humöret är bättre och orken är mycket bättre än i vanliga fall! Dessutom kom mensen igår, exakt 28 dagar efter förra, håll tummarna att det fortsätter :)

Så till fettdebatten då... i alla tider har man ju sagt att det mättade fettet är farligt men debatten har nu svängt till att ny forskning visar att det naturliga fettet som finns i smör, grädde, mjölk, rapsolja och olivolja är det bästa för kroppen medan det konstgjorda som finns i bland annat margarin och lightprodukter och som kroppen inte kan bryta ner är det som orsakar högt kolesterol, vissa hjärtsjukdomar osv. Faktum är att man knappt hört talas om hjärtinfarkter förrän margarinet gjorde entré. Dessutom har vi ju blivit fetare och fetare och sjukare och sjukare ju mer socker som kommit in i våra livsmedel.

Idag...

...den 3 augusti skulle vi ha påbörjat vårt andra IVF-försök enligt planering från i våras. En ny resa, ett nytt försök med plus eller minus som resultat om 6 veckor. Men av olika anledningar blir det inte någon start idag. Dels så finns inte energin än, vi känner att vi behöver ett par månader till att ladda mentalt. En IVF-process tar så otroligt mycket energi, det är svårt att sätta sig in i hur mycket även om jag vet att ni försöker förstå ♥! Orkar vi ge oss in i 6 veckor till med hormoner, förväntningar, smärta, oro, glädje? Vad gör vi om det än en gång misslyckas? Det gjorde så ont i hjärtat i våras när samtalet kom. Orkar vi ett sånt samtal till? Hur många orkar vi? Kanske gör det mindre ont på ett sätt om det skulle bli ett misslyckande nu, vi vet hur det känns när det blir så....tyvärr...

En annan och kanske egentligen större anledning till att vi avvaktar är att jag med hjälp av akupunkturen har fått egen mens!! Cyklerna är långa, omkring 50 dagar men ändå :) Det finns hopp som min kloka faster sa och ja, verkligen mer nu än någon gång innan! Om maskineriet fortsätter fungera så väntar vi ett tag men inte hur länge som helst. Vi får se helt enkelt. Nu har jag uppdaterat er och skrivit av mig på det området!

För övrigt är det skönt att vara hemma igen i vårt älskade hus! Igår städade vi husvagnen, tvättade bilen, tvättade kläder, städade här inne och massa annat. Idag ska vi ta tagi trädgården; rensa ogräs, klippa gräs och häck... Senare i veckan ska vi träffa fler vänner, så skönt det är med semester!!

Uppehåll

Jösses som det regnade igår! Kom runt 60 mm och Ölandsbron fick till slut stängas av för att det blåste för mycket. Ute var det riktigt ruggigt och vi gjorde inte så mycket mer utomhus än att gå behovsrundorna med vovvarna och för vår egen del då. Tittade på "Törnfåglarna" igår, mina föräldrar har sedan jag var yngre pratat om att jag en dag måste se den och när jag hittade den i Ullared för 39 kr så tänkte jag att den kunde passa en regnig dag i husvagnen :) Tur att det blev en regnig dag, en väldigt sevärd låååångfilm!

Idag har det varit uppehåll så vi har varit på utflykt norrut, besökt bland annat Byxelkrok där det var marknad och jättemycket folk. Åt lite mat och kikade lite, handlade lite. Ikväll tog vi en cykeltur i närområdet och låg en stund i sanden vid havet och tittade på barnen som flög drake och badade i vågorna. Om ett par år vore det underbart att få åka till den här familjecampingen som just familj. Man blir ständigt påmind om barnlängtan på ett sånt här ställe, men på ett bra sätt, en positiv och pirrig längtan kändes det som idag :)

Nu har mannen tänt grillen så det är väl dags att jag lyfter på mig och gör tillbehören. Äta lite gott, sen en kvällspromenad med damerna... Lady rymde förresten idag, helt plötsligt fick jag se henne utanför husvagnen. Ropade då på henne vid öppningen till tältet eftersom hon bara var ett par meter ifrån mig. Tror ni att hon kom till mig den vägen? Nej då, hon sprang runt husvagnen igen, under och tillbaka in i rymningsvägen. Så bra Lady att du visade var du smet ut, då kan vi ju säkra där ;-) 

Ett hjärta till alla er...

.... som tänker på oss, peppar oss, skickar fina sms och kommentarer, ger utrymme för att prata, skänker oss varma kramar och som finns där för oss! Ni är guld värda och utan er hade vi aldrig orkat så långt som vi har gjort. En klok kvinna sa i sin kommentar i mitt förra inlägg att "ingen borde behöva gå igenom det här" och det är verkligen sant, det är ingenting man önskar någon men har man stöd omkring sig så är allting lättare att bära. 

Tänk att det snart är semester, 2 nätter kvar att jobba och sen väntar 5 goa veckor med lugn och ro och en normal dygnsrytm, det vill säga vara vaken på dagen och sova på natten :) Hoppas ni alla har en riktigt skööööön sommar! Återigen tack :)

Längtan

Vissa dagar blir längtan extra stor. Två kompispar till oss fick barn igår och tänk, nu har de sina små liv hos sig, nu är de föräldrar. Undrar hur det känns det där att genomgå en graviditet, se magen växa i 9 månader, genomgå en förlossning och sen få uppleva föräldraskapet tillsammans. Vi är så glada för våra vänners skull att allt har gått bra, samtidigt blir dagar som dessa extra känslosamma och längtan blir så stor. Pratade med mamma på förmiddagen idag och hon sa att jag är så stark som orkar, vet inte om det är så men har man varandra orkar man kämpa och gråta tillsammans. Vi har fortfarande målet helt klart för oss; att vi en dag ska bli föräldrar och få uppleva det som vi tror är det största i livet. Det här är helt klart det svåraste vi har varit med om, både var och en för sig men också tillsammans och jag vet att vi kommer att orka ett tag till... Det är nu ca 2.5 år sedan vi började försöka få barn och det är en lång tid men det finns de som kämpat mycket längre än så. Man får bara inte ge sig även om det är skitjobbigt ibland! Det är bara så..... Vi tillåter oss ha nerperioder och sen ser vi det positiva i det hela, t.ex att vi kommer att ha allt vårt goa kvar sen när vännernas barn är stora :) Om man inte kan vara glad för någon annans skull så tror jag att man blir ganska bitter till slut, dessutom vill man ju att de ska vara glad för vår skull den dagen det blir vår tur, eller hur? Bloggen är min terapi och det är så skönt att gå in hit o skriva av sig ibland, man får sätta ord på sina känslor och sen känns det lättare att bära.

Upp och ner, ner och upp...

Ibland blir bloggen en slags tillflyktsort, ett ställe där jag kan gå till och skriva av mig om det som jag går och funderar och tänker på och ikväll gör jag ett sådant besök. När jag sedan gjort det känns allt så mycket lättare, ungefär som om man lägger ifrån sig en sten och blir lite lättare fast starkare. Igår kväll hade vi goa vännerna Rainer & Tintin på besök, vi pratade bland annat om utbyggnad av vårt hus i framtiden, hur vi skulle vilja göra om altanen till ett vardagsrum och det som nu är vardagsrum skulle bli vårt sovrum, "bra att våra barn få ha övervåningen för sig själva" som Mattias sa. Och det är fortfarande så vi säger och det är fortfarande det som är vår dröm, att ett par barn någon gång ska förgylla vårt liv här i huset, att vi ska få se barn växa upp, vara stolta över och som ska förändra våra liv. Vissa dagar är fortfarande tunga som bly och det känns hopplöst med både längtan och väntan, känns som om tiden står still för oss och andra hinner före fast det borde vara våran tur också, jag skriver också, eftersom vi såklart är glada för våra vänners skull, att vi får dela deras väntan, längtan och lycka. Ibland orkar man inte bara vara positiv, det är bara så, att man inte orkar ibland och jag tror att det är viktigt att tillåta sig ha låga stunder för att man ska orka också. Men även när dagarna är tunga som bly så finns det hela tiden ljuspunkter, jag har världens bästa sambo, ett härligt jobb som är ansvarsfullt och utvecklande, två underbara vovvar och ett ljuvligt hus som vi trivs som bara den i! Semestern är här om 3 veckor och om 4 veckor är det bara några timmar tills vi åker till Öland med husvagnen i två veckor. Det är väl nu vi ska börja fundera på när vi ska göra nästa försök. Om vi ska göra nästa försök efter sommaren får vi börja samla energi till det nu, vi har redan samlat en hel del, imorgon är det 2 månader sedan vi fick veta att det inte hade gått vägen och vi har landat nu. Antar att det är ganska lagom att börja ladda inför nästa försök nu också då. När det så småningom är dags framåt hösten får vi göra som vi gjorde inför det första försöket, hoppas men inte hoppas för mycket, det gör så ont att bli besviken..... För övrigt så har vi haft en underbar helg med höjdpunkten idag när en gammal jobbarkompis till pappa och hans familj var här, sammanlagt 11 personer på vår altan, jättemysigt! Imorgon ser jag fram emot trädgårdsarbete och en stund i solstolen :) Många kramar till er!

Dimmigt

Mattias var ute och tog lite bilder på huset och Leia o Lady igår kväll när det hade regnat. Så vackert och friskt det är efter sommarregn! Den här veckan blir nog en hel del regn men förhoppningsvis mera uppehåll till och efter helgen. Annars känns det mest som om tiden står ganska stilla nu, vi hittar på väldigt mycket roligt och är måna om varandra men det är jobbigt att inte veta hur allting ska bli. Jag går fortfarande på akupunktur och hoppas att det ska göra skillnad. Vi ska ringa till RMC i Linköping nu innan midsommar om vi vill starta vårt andra försök i augusti, annars ringer vi i augusti och bokar behandlingsstart då. Vad vill vi? Vi vill såklart ha ett nytt försök och se fram emot och då är det ju skönt att ha ett datum bokat då man ska börja med behandlingen, samtidigt vill man ge akupunkturen en ärlig chans. Men tänk om inte akupunkturen funkar och man bara går och väntar och väntar utan att det händer något, precis som vi gjort några år nu...Usch, ibland vet man varken ut eller in. De flesta dagar känns fortfarande lätta och vi är optimistiska, men så kommer vissa dagar, eller i alla fall stunder då allt känns grått. Antar att det inte är farligt att tillåta sig ha de stunderna, jag var dock rädd för det i början, men när man väl tillåtit sig en sån stund känns det lättare sen och man inser hur stark man faktiskt är, att man hela tiden faktiskt orkar gå vidare. Ser fram emot semestern som alltid är välbehövlig, vi har 4 veckor tillsammans varav 2 blir med husvagnen på Öland :) Nehepp, dags att laga lite lunch till älskling som kommer hem om en stund, kesoplättar och fläskkotelett blir det!

Hur kan man inte...

....tycka om livet som det är just nu? Sommaren är på full ingång, bara 7 veckor kvar att jobba tills det är semester, vi har mycket roligt att se fram emot de kommande veckorna, vi har ett underbart hus att bo i, två små goa hundar, vi har 4 veckors semester tillsammans i sommar, jag älskar min fina Mattias och han älskar mig. Ja, det finns andra glädjeämnen i livet än barn, det är en sak som är säker, det gäller bara att ta vara på livet här och njuta, det är en svår utmaning men jag tycker att vi lyckas rätt så bra med det för det mesta :)

Akupunktur del 2

Är precis hemkommen från en andra omgång av akupunktur. Skulle ha gått förra veckan men då var jag förkyld så det hade nog inte varit så bra att gå då. Idag satte hon nålar på lite andra ställen än förra gången, denna gången mer specifikt för att stimulera blodflödet genom äggstockar och livmoder som hon sa. Hon tittade också på min tunga och frågade lite frågor om hur jag mådde och så. Väldigt intressant det här måste jag säga, bara att vänta och se nu om detta fungerar! Kände att jag kunde slappna av bättre idag även om det gick ganska bra förra gången, dock föredrar jag fortfarande att stå på andra sidan av nålarna...Om en stund ska jag åka till jobbet, två nätter ligger nu framför mig och sen får även jag lite helg innan jag går på söndag kväll.

Akupunktur

Jag har varit på akupunktur idag efter att ha läst en del om att om man kombinerar det med IVF-behandling så ger det ofta bättre resultat. Det kan inte göra någon skada och det är inte säkert det hjälper men det är ju helt klart värt att prova! Jag ska gå ca en gång i veckan nu i början och sen glesas det ut. Akupunktören frågade mig massor med frågor om mitt liv, menscykeln, mitt humör med mera och sen satte hon nålar på olika ställen efter svaren. Väldigt intressant detta och det är bara och se om det funkar, spännande! Dags att åka till jobbet, det är också alltid intressant och för det mesta roligt :)

Verkligen vår ♥

Solen ler mot oss idag. Vitsipporna har börjat komma fram, vi känner mer och mer för att ta tag i saker och ting och vi ser ljust på framtiden. Idag på förmiddagen bakade jag en massa linfröbullar, mammas recept fast hon brukar göra större kakor. På eftermiddagen åkte jag och vovvarna upp till Lid en stund och tränade lite agility, mest enkla hopphinder och tunnlar, jag får ju fortfarande inte springa för mycket. Båda tjejerna skötte sig bra, de var överlyckliga över att få vara där uppe igen. Lady som är nybörjare på agility var som ett yrväder i början och hade så bråttom med att få godisbiten att hon knappt hann sätta sig ner innan hindret. Men efter en stund gick det bättre.

Man kan ju bara inte låta bli att tycka om livet nu egentligen, våren är här på riktigt och hoppet får en att se vidare. Någon gång kommer även bebislyckan att le mot oss. Någon dag på något sätt kommer vi också att bli föräldrar, det ser vi fram emot!

De här två busfröna ger oss så otroligt mycket glädje och

får oss att tänka på lite annat på dagarna. Tur att vi har er!! ♥

Att gå vidare

Idag när jag vaknade kände jag inte ens för att stiga upp ur sängen. Jag ville bara somna om och tänka att det som hände igår bara var en mardröm. Hur jobbigt det än är idag så går livet vidare på ett eller annat sätt. Jag fick tvinga mig själv att gå upp ur sängen, vara ute en stund med vovvarna för att få lite frisk luft. Senare under dagen har jag tvingat mig själv att starta lite projekt här hemma och gått en promenad. Igår eftermiddag gick jag en promenad ett par timmar efter de ringt från Linköping, det var nog min räddning, man skingrar tankarna lite och får frisk luft. Våra föräldrar har varit ett enormt stöd sen igår, liksom alla våra goa vänner, vet inte vad vi skulle göra utan er, ni betyder allt! Idag ringde de från Linköping igen och vi har fått lite svar på varför det gick som det gick. Äggen de tog ut var förmodligen lite för omogna. De vågade inte ge så hög dos när de började stimuleringen för ett par veckor sen pga att jag har många omogna äggblåsor i äggstockarna normalt sett. Nästa gång ska de ge högre dos från början och även microinjicera varje ägg med en spermie (s.k ICSI). De undrade när vi ville göra nästa försök och vi önskade efter sommaren så någon gång i augusti drar vi igång igen. Nu ska vi landa i detta och ta nya tag, vi har en hel del roligt inbokat i vår med vänner och familj i vår och sen ska trädgården göras i ordning. Jag vägrar att gräva ner mig och tycka synd om mig själv mer än att vi måste få sörja det som inte blev, annars kan man inte heller gå vidare. Chansen att man lyckas med IVF är större vid andra försöket än första. Nu vet ju RMC i Linköping hur min kropp reagerar på hormonbehandlingen och förhoppningsvis går det bättre nästa gång. Vi tar en dag i taget, försöker må så bra vi kan och hoppas på det bästa, det är det vi kan göra nu.

Om...

...gårdagen var hemsk så var idag ännu värre. Doktorn ringde från Linköping för en stund sen. Inga ägg hade befruktats. Det betyder att alla dessa veckor med olika hormonbehandlingar var utan resultat. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, vi är så otroligt ledsna, finns inte riktigt ord tyvärr. Imorgon ringer de från Linköping igen och går igenom lite mer vad som gick fel, hoppas vi får några svar... Vi som mådde så bra nu, var så redo. Varför är livet så orättvist? Vi har i alla fall bestämt oss för att göra ett nytt försök med IVF, men inte förrän efter sommaren. Vi måste samla nya krafter nu tillsammans. "Jag orkar om du orkar" sa Mattias innan och jag orkar eftersom jag har honom!

Usch och fy

Det som vi har varit med om idag önskar jag att ingen av er behöver gå igenom. Vi kom till RMC vid 7, checkade in i receptionen. Mattias lämnade sitt prov och sen fick vi ett litet bås där vi kunde hänga våra grejer och vila. Vid 10 (efter 2½ timmes nervös väntan...) fick vi komma in till salen där de skulle plocka ut äggen, det var som en operationssal. De tittade på äggstockarna via vaginalt ultraljud och sen stack de in nålen upp genom slidan mot äggstockarna och plockade ut äggblåsorna var och en för sig. Detta var den värsta smärta jag någonsin känt och jag kan lova att det var inte långt ifrån att jag gick därifrån eller sparkade undan doktorn, och då har jag ändå en ganska hög smärttröskel. Försökte härda ut och andas men ju mer ont jag fick och ju mer tårarna rann på mig desto mer blek blev Mattias. Sjuksköterskan som var med såg att han inte mådde väl och tog med honom ut och han fick lägga sig på en brits en stund.

De tömde vänster äggstock först där jag har cystan och sa att de inte hade hittat några ägg där. "Skit också" tänkte jag, det finns säkert inga alls, nu är det kört....Sen såg de plötsligt ett ägg. "Ett ägg" tänkte jag, då finns det ändå en chans!!!! Sen tömde de höger äggstock och jag fick inte veta vad som fanns där direkt utan det var dags att gå tillbaka till förberedelserummet och vila igen. Jag hade fått ganska mycket morfin så det var väldigt skönt att få lägga sig på en säng istället för att ligga kvar i en gynstol. Sen kom Sjuksköterskan med ett papper där det stod att de tagit ut 7 ägg totalt. 7 ägg på 9 blåsor, vi blev så glada!! Vi fick vänta kvar ett par timmar efter ingreppet för observation men de timmarna gick fort, då hade man ju slappnat av och vi visste att 7 fina ägg var uttagna :) Nu i eftermiddag har de fört ihop ägg och spermier och de får leka tillsammans och befrukta sig fint. Imorgon förmiddag ser de resultatet. Gissa om vi hade velat sitta på labbet och titta ;-) Om telefonen håller sig tyst imorgon betyder det att det finns ett embryo till oss att plantera in i min livmoder på onsdag eftermiddag. Imorgon blir en lång dag så jag har laddat upp med film och mys för mig och tjejerna! Vi är så glada att den förhoppningsvis värsta dagen i den här processen är över. Nu ska jag vila min ömmande mage tillsammans med Mattias i soffan, det är det enda som står på schemat för kvällen!! :)

Så här ser det ut i soffan för tillfället :)

Dags för äggplockning

Imorgon ställer vi väckarklockan på 04.15 och åker mot Linköping strax därefter. Kl 07.30 har vi tid på RMC och själva ingreppet tar egentligen bara 10 minuter och sen ska vi vara kvar där ett par timmar för observation. Efter de har plockat ut mina 9 äggblåsor får vi veta hur många som innehöll ägg. På tisdag hoppas vi att telefonen är knäpptyst för det betyder i så fall att det finns ett eller flera embryon till oss på onsdag som då ska planteras in. Helgen som jag trodde skulle bli seg har gått förvånansvärt fort ändå och strax ska jag och älskling kolla på film här i soffan och sen är det väl dags att gå och lägga sig för att orka upp imorgon. Tack för alla trevliga telefonsamtal, umgängesstunder och lyckönskningar under helgen. Detta betyder så otroligt mycket för oss, man blir alldeles rörd! Uppdatering kommer imorgon kväll om hur äggplockningen gick. Idag har vi varit på Store Mosse med mina föräldrar, härligt var det där trots blåst och god lunch hade vi med oss. Ikväll har vi varit hos Mattias föräldrar och ätit grillat.