Första besöket

Igår var vi då äntligen uppe i Linköping på första besöket. Vi var där på förmiddagen och hela besöket gick väldigt fort, nästan lite löpandeband-principen men det får man ju räkna med, det är ju en del som ska behandlas. Vår doktor gick igenom lite olika behandlingsmetoder, finns en lång och en kort och eftersom jag har PCO-S så rekommenderade hon oss den långa metoden som innebär nedreglering innan äggstockarna stimuleras för att producera ägg. De gjorde ultraljud på mig och hittade tyvärr en liten cysta (ca 1,4 x 1,7 mm) på höger äggstock. Den har kommit dit sen maj då jag sist gjorde ultraljud och försvinner förmodligen när jag får mens men om den inte gör det så får de kolla upp den vidare. Om nu cystan försvinner så kan vi köra igång med IVF-behandlingen om ca en månad. Är så glad att det blev så snabbt i alla fall och att vi inte behövde vänta flera månader som man ibland kan få göra :) Doktorn sa också att det inte är fel om vi går ner några kilon var så nu är det långpromenader och mindre mat som gäller, vi försöker peppa varandra så gott vi kan! Idag åkte vi till Mantorp för race men jag åker hem redan imorgon för på lördag ska jag till Kiviks Äppelmarknad med ett par goa arbetskamrater! Har många år velat åka på detta men det har aldrig blivit av men nu äntligen! På söndag blir det barndop för Mattias kusinbarn i Eksjö, ska bli så mysigt! Ha en hääärlig helg!!

Var nöjd med allt som livet ger

"och allting som du kring dig ser, glöm bort bekymmer, sorger och besvär....." Stod och nynnade på sången från "Djungelboken" innan idag när jag målade på garaget och visst är det så vi gjort under hela den här ofrivilligt-barnlösperioden, försökt att leva så bra som möjligt och leva i nuet. För hur skulle det vara om det visar sig efter några års försök (hittills 1½) att vi faktiskt inte kan få biologiska barn tillsammans och då missat dessa år och bara fokuserat på barnlösheten? Att vi är positiva och hittar på roliga saker tillsammans och med andra betyder inte att vi inte tycker att detta är vansinnigt jobbigt, det händer att vi har dagar som vi inte orkar vissa saker och bara vill gråta med varandra och det finns dagar då allt känns hopplöst och man är väldigt uppgiven även om man inte visar det utåt alla gånger. Detta är vår stora sorg och det finns inte energi att alltid vara uppåt, det är en omöjlighet. Men när vi sedan deppat tillsammans en stund gör vi som Mowgli och Baloo, tänker på vad vi har här och nu och är nöjda med det, mer än nöjda! Våra familjer och nära vänner har hittills varit väldigt stöttande och positiva och förstår att ofrivillig barnlöshet inte är något som försvinner av sig självt fast man är avslappnad! Ett stort tack till er så långt, och vi hoppas att ni fortsätter följa med på vår IVF-resa som på onsdag tar sin början i Linköping!